Jag började skriva på ett inlägg igårkväll när jag läste att Hultsfredsfestivalen ska läggas ner men jag kom mig inte riktigt för att avsluta det. Jag hade inga planer på att gå i år, vi ska ju på Hultsfreed Hayride istället, men det är ett stort vemod som ligger över mig idag. Det gör lite ont i hjärtat, som jag sa till Joakim. Idag när jag känt efter så gör det till och med mycket ont i hjärtat. Jag har ju vuxit upp med den festivalen och till mångt och mycket har den format mig. Vi har haft många roliga (och lite tråkiga) år ihop, jag har invaderat mina föräldrars trädgård med hela min studentbekantskapskrets från Växjö, druckit befängda mängder Åbroöl, träffat roliga människor som är precis lika musiknördiga som jag och framför allt har jag sett fantastiska konserter: Pulp, Blur, James, Mano Negra, Cure, Joe Strummer, Ramones, Rage, Primal Scream, Prodigy, Levellers, Menswear, otaliga Bob Hund-konserter, Silverbullit, Gogol Bordello, Peaches, TSOOL, Hives, Nashville Pussy, The Gossip, Frida Hyvönen, My Favourite, Chip Taylor, Kris Kristofferson och så många många fler som jag inte kan rapa upp.
Ja, en gång var Hultsfred störst, bäst och vackrast, men det var länge länge sen sist. Jag hann med att gå 20 år på rad, och de senaste åren har inte varit samma sak. Man undrar lite vad som försiggått bakom kulisserna där på Rockpartykontoret. Fast det är ju onödigt att älta sånt som hänt. Kanske kommer festivalen tillbaka, men det blir aldrig som det en gång var. En epok har gått i graven. Det kommer kännas konstigt att besöka Hultsfred i helgen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar