Cackas folkätarfluga

Apropå Sheb Wooleys "Purple people eater" i förra inlägget så måste jag ju lägga ut Cackas version också. Den är nästan bättre än originalet!

Monster mash

Bästa Halloweenlåten!


Och en till bra. Om jag skulle ha gått på halloweenfest i helgen så skulle jag ha klätt ut mig till en purple people eater.

Aj min hals

Jag har legat hemma med halsont och feber hela veckan. Inge roligt. Hoppas att jag blir frisk till morgondagens bröllopsfest. Det är tråkigt att vara sjuk. Jättetråkigt! Vilken tur att jag har en man som ringer och tipsar om gulliga djurbilder i Metro så man kan få skratta lite.
 

Vi eldar!

Premiärbrasan. Det behövs när det börjar bli kallt ute.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Machete

Ikväll ska jag på dejt med mannen, först lite blinis på KGB, sen Machete på bio och kanske ett besök på Orangeriet för att lyssna på Johan som ska spela skivor. I övrigt ser jag fram emot en ledig helg! Som mest ska spenderas med att fixa i lägenheten, men jag kommer ändå vara ledig!

It's Aloha Frida....h. Näeh!

Inte redan snö!



- Posted using BlogPress from my iPhone

Hillbilly gospel!

Det är mycket jobb nu. Vi lanserar en ny webb på måndag. Tar en paus ibland och lyssnar på lite hillbilly gospel för att få energi. Hallelujah! (jag är fortfarande väldigt oreligiös, men jag gillar hillbilly gospel).

Läskiga saker med USA

Även om vi har haft en fantastisk roadtrip så är ju inte allt i USA roligt och jag vill inte glorifiera landet som sådant. Det finns ganska många saker som är läskiga och som gör att jag nog inte skulle kunna tänka mig att bo där.
Exempel på tre läskiga saker som vi upplevde på resan är:
1. Stora spindlar på New Mexicos vägar. Ganska uppenbart läskigt.

2. Religiösa extremister.
Om man tycker att islam är läskigt (som ju verkar vara en stor issue för ett av våra riksdagspartier iaf) så ska man lyssna på kristna radioprogram i USA. Vi råkade få in ett i Arizona som till en början var lite kul att lyssna på. Kul för att snubben som pratade försökte förklara varför evolutionen aldrig hänt. Beviset enligt honom var att koalor har fingeravtryck. Jamendåså är det ju helt stjärnklart! Koalafingeravtryck! Efter ett tag av lyssnande och mer babblande som inte var logiskt överhuvudtaget så började vi inse att folk ju faktiskt påverkas av detta och att det är många som tror på såna där galenpannor.
En religiös fanatiker som vi inte träffade på men åkte förbi (han bor i Topeka, Kansas) är Fred Phelps och hans helcrazy gäng som påstår att gud hatar. Allt.

3. Miljötänk
Eller snarare bristen på miljötänk. Nästan överallt används engångsartiklar, sopberget måste vara gigantiskt! Och det där med att panta saker verkar ju inte finnas på kartan överhuvudtaget. Jag har för mig att vi hörde en siffra på att det är 25 % av burkar och flaskor som pantas i USA. Bilåkeriet är en annan sak, och alla ska ha så jäkla stora bilar. Vi åkte förbi en hel del stora Ford f350s och liknande fordon. Undrar hur mycket bensa en sån monstertruck drar egentligen.

Såklart finns det flera läskiga saker som vi upplevde. Till exempel att vi vaknade upp till ljudet av en kräkande man när vi bodde på Tradewinds Inn i Clinton, Oklahoma. Men det skulle ju likagärna kunna hända i Svea eller nån annanstans i världen för den delen. Kackerlackan på Pow Wow Inn var ju också läskig, men jag har hört värre kackerlackshistorier.

Jippie!

Vi har en toalett igen! Imorgon ska vi få en dusch och ett handfat. Det går framåt.



- Posted using BlogPress from my iPhone

Mystery train!

Någon kväll den här veckan när vi orkar vara vakna (antar att det kommer ta ett tag att komma in i sovrytm igen) så ska vi se om Jim Jarmusch 'Mystery Train'. För att hålla kvar semesterkänslan lite till och drömma oss tillbaka till Memphis.

Hopplöst vaken

Har legat vaken sen klockan två och vridit mig. Fick iaf sova två timmar. Jetlag är kul. Får se hur kul det blir på jobbet om några timmar.

Just nu längtar jag tillbaka till palmer och tretti grader varmt!



- Posted using BlogPress from my iPhone

Hey ho, let's go! (home)

Vi sitter på LAX och ser solen gå ner. Det har varit en tokigt skön och solig dag idag. Vi har hängt på Venice Beach. Om en och en halv timma går vi på planet som tar oss till London (på tio timmar, hoppas det finns bra filmer att se) och där byter vi till Stockholm. Vi ska vara framme imorgon (söndag) kväll runt åtta.

Vi har hört ryktas om att badrumsrenoveringen inte är riktigt klar och att det är väldigt mycket damm överallt så vi får väl se hur det känns att kliva in igenom dörren. Ska bli skönt att sova i vår säng iaf. (om den inte är full av damm vill säga).


- Posted using BlogPress from my iPhone

My Baby Jo

Var en butik helt i vår stil! Hade kunnat shoppa på mig nästan allt jag såg, men det blev bara en klänning till mig och två skjortor till Joakim.

Nu ligger vi och vilar en stund och funderar på vad vi ska göra vår sista kväll. Nåt hittar vi på.


- Posted using BlogPress from my iPhone

California sun

Igår var det en solig dag i Cali. En aning kylig vind som låg kvar efter skyfallen som var tidigare i veckan, tempen var väl trots det på 22-23 grader. Och sanden på Venice Beach var varm mellan tårna. Härligt! Tyvärr var vattnet lite kallt. Eller, 20 grader är väl inte kallt egentligen. Men det blev inget bad igår iaf (smart att glömma badkläderna...), bara fötterna fick bli lite blöta.

Idag ska det bli varmare, runt 27 har de lovat. Vi ska fortsätta utforska Venice och Santa Monica lite till fots. Och så ska vi försöka ta oss till My Baby Jo för shopping lite senare.Men då behöver vi bilen. Det är verkligen helt sjukt vad bilburna LAiterna är. Det är massa trafik hela tiden överallt. Lokaltrafiksbussarna som åker förbi är nästintill tomma och i alla bilar sitter ensamma människor och kör. Bra för miljön.

Imorgon ska vi åka hemåt. Känns helt sjukt att de här två veckorna är slut redan. Får passa på att njuta av sol och värme i lite över ett dygn till, sen bär det hemåt till kylan och mörkret. Brrrr!

Det här var inte så brrrr.

Lalaland

Nu har vi hamnat på vår slutdestination: LA. Eller närmare bestämt Marina Del Rey. Vi tajmade ganska dåligt så stackars Joakim fick köra in igenom stan i rusningstrafik. Jag fick ont i huvudet av att bara sitta bredvid när det svischar förbi bilar från alla håll. Men vi kom fram till slut. Det verkar vara ganska mysigt här, men vi har inte sett så mycket för det var mörkt när vi kom. Vi har precis kommit hem från en tur till Venice och Santa Monica med Angelica. Mycket trevligt och lyxigt att ha någon som kan guida oss runt lite. Imorgon ska vi försöka komma ihåg var alla bra ställen låg så vi kan besöka dem på dagtid. Men först sova. Det är välbehövligt.

Been there, done that-dagen

Igår hade vi en riktig dejavudag. Vi stannade i Chloride och Hooverdammen på väg mot Vegas. Ganska kul att återse det faktiskt. Det var ca 30 grader varmt vid Hoverdammen, men åskmoln runtomkring och när vi körde mot Vegas blixtrade det, och helt plötsligt kom ett skyfall och sedan en hagelstorm. Vi trodde haglet skulle förstöra rutorna, men de klarade sig, och så även bilen såg det ut som. På radion varnade de för översvämningar på vägen, det är tydligen farligt här, på radion varnade de att man absolut inte skulle köra genom vattnet.

Till slut körde vi iaf in i Vegas. Härligt att vara tillbaka! Till och med så härligt att vi har valt att stanna en dag till. Skriver mer sen, nu måste vi äta frukost.

Vi bor på Luxor, jättepyramiden som man skymtar lite bakom sfinxen.

Plötsligt i Winslow

Idag har vi åkt sightseeing i Arizona. Vi tog en tur till The Petrified forrest och Painted desert precis efter vi kört in i Arizona. Det var tokigt fint. Och tokigt mycket sten att titta på. Vi har också stannat i Holbrook på Wigwam village, ett motell där man kan få bo i wigwams. Och så blev det en tur till Meteor crater. Vi har passerat ännu en tidszon så nu ligger vi nio timmar efter Svea.Vi har nästan en vecka till av semester kvar. Och bara ca 52 mil kvar till målet i Los Angeles. Ikväll sover vi i Kingman, imorgon blir det Vegas (på riktigt den här gången) och sen drar vi oss ut till kusten.

Painted desert.

Petroglyfter på Newspaper rock i Petrified forest-parken.

Blue mesa i Petrified forrest-parken. Konstigt att det kan finnas så många olika färger på klipporna i samma område.

Och här är anledningen till att parken heter Petrified forrest.Klumparna på bilden är fossiliserade träd. De ser precis ut som trädstumpar, men består nu helt av sten. De var supercoola.

Plötsligt var vi i Winslow. Här käkade vi lunch (inte på Taco Bell).

Wigwam Village i Holbrook.Här skulle vi ha velat bo, det får bli nästa gång.

Meteor crater mellan Winslow och Winona. Den var helt gigantisk. Större än jag trott. Och väl värt den lilla detouren.

La cucaracha

Det var förresten inga kackerlackor som dansade tango på mitt ansikte inatt. Men jag hörde nån som kröp omkring. Om jag inte drömde. Pow Wow var verkligen inget ställe för god sömn. Och det var tur att jag satte en mugg över den döda kackerlackan. För den var inte alls död upptäckte Joakim när han skulle kasta den i toan imorse. Vilken tur att jag hade stängt in den i ett plastmuggsfängelse!


- Posted using BlogPress from my iPhone

New Mexico

Idag har vi åkt genom svindlande vackra landskap i New Mexico. Det finns allt från berg till milsvida slätter till röda klippor och lavalandskap. Det har varit en njutning att åka bil idag. Förutom när jag höll på att köra av vägen för där kom helt plötsligt en tarantelspindel och gick över vägen. Jag avskyr spindlar så det var tokläskigt att nästan kryssa sig fram mellan Tucumcari till Las Vegas för det var så många tarantlar som var ute och rörde på sig. Jag som trodde jag kommit över spindelfobin något. Det gick inte med tarantlar i det vilda. Får kalla kårar bara av att tänka på det! Om man ser spindeln från bilen när man sitter och kör så är den stor!

För ett par timmar sedan kom vi till Gallup. Här checkade vi in på El Rancho. Ett fantastiskt charmigt hotell med westerntema. Det byggdes på 30-talet och användes som bostad åt flera Hollywoodstjärnor som var i närheten och spelade in. Vi bor i Betty Grable-rummet och har precis ätit en John Wayne-burgare.

Nu sitter vi i lobbyn och försöker smälta maten. Imorgon åker vi över gränsen till Arizona.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Powowowow

Innan vi gav oss ut på 66an idag så besökte vi Route 66-museet i Clinton, mittemot Tradewinds där vi bodde. Museet var fint, och personalen var otroligt vänliga. De fnissade förtjust när vi klev in och frågade om vi klätt upp oss för att komma och hälsa på dem (vi fick samma fråga av en hillbilly inne på Subway), men vi sa att vi ser ju alltid ut såhär. Det tyckte de var roligt. Innan vi lämnade Clinton passade vi på att besöka ännu en loppis och hittade lite mer grejer. Börjar bli fullt i väskan nu. Tur att den går att spänna ut lite mer.

Ut på vägen så körde vi raka vägen mot Amarillo, Texas. Målet där var att äta på Big Texan och sen att se Cadillac Ranch. Vi hann med båda två och det var jättebra! Kan tänka mig att åka tillbaka till Texas igen, vi körde ju bara igenom "panhandle" i norra delen idag, men jag fick ett väldigt bra intryck och texans är ju otroligt vänliga (iaf de vi har stött på). Och så var det otroligt vackert i Texas, långa platta slätter.

Nu befinner vi oss i Tucumcari, New Mexico. Blue Swallow, motellet vi hade riktat in oss på, var stängt så nu har vi checkat in på Pow Wow Inn. Vi fick ett väldigt stort rum för ett sjukt bra pris. Motellet är dock ganska nedgånget och jag hittade en död kackerlacka i badrummet vilket har freakat ut mig lite. Men så trött som jag är så kan kackerlackorna förmodligen dansa tango på mitt ansikte utan att jag vaknar (om det nu finns några fler).

Tucumcari är annars en ganska trött håla, ca 5 000 pers bor det här, men det finns ca 1 200 motellrum. Det här var ett av 66ans meckan förr i tiden tydligen. Det finns en hel del fina gamla neonskyltar, men ganska många är förstörda tyvärr. Som en hel del annat längs "rutan". Det mesta är rätt nedgånget och det känns som att det numera är mest turistutsugare som huserar här. Men det finns många eldsjälar också. Det gäller att läsa på och kolla lite recensioner så hittar man guldkornen.

Route 66-museet i Clinton, Oklahoma.

Det fanns en hel del kul grejer på museet. En gammal telefonkiosk (en sådan fanns också på Rail Haven som vi bodde på i Springfield, Missouri)

Joakim hittade vår vän Gemini Giant! Här i mindre upplaga.

Vi stannade till i Erick, Oklahoma för att åka på Sheb Wooley street (Sheb skrev bl a Purple People Eater). I Erick finns även Roger Miller Boulevard (Roger skrev King of the Road). Tänk att två 'genier' kan komma från en sådan liten stad.

Nu har vi åkt in i Texas. I Texas älskar de Jesus (och gud också skulle jag tro, men mest Jesus). De uttrycker sin kärlek genom att bygga stora kors överallt. I Groom finns det största. 58 meter högt. Det är stort det.

På Big Texan i Amarillo fick Joakim en stor biff. Jag tog en mindre. Båda två skippade 2-kilosbiffen som är deras specialitet. Om man äter den (och en bakpotatis, sallad och dessert) på under en timma så får man middagen gratis. Det som ligger i korgen framför Joakim är mountain oysters (friterade tjurtestiklar). Jag åt inga.

Cadillac Ranch ligger väster om Amarillo. Tio stycken Cadillacs som är nerkörda till hälften mitt ute på ett fält. Och folk klottrar hejvilt på dem. Konstigt. Men ganska kul.

Här är vi halvvägs på rutan! Fast vi har nog åkt mer än 1139 miles från Chicago med alla detours. Men vi har mindre än hälften av sträckan kvar iaf.

Pow Wow Inn. Ett helt ok motell (om det inte dyker upp fler kackerlackor).

Nu börjar det tokåska så det är bäst att stänga ner datorn. Det har blixtrat sedan vi kom hit för ett par timmar sen och nu brakar det loss rejält.

Dagen med Lundbom

Ja, dagen med Lundbom var verkligen värt detouren till Lawrence. Vi hade superkul! Och det bästa som finns när man reser är ju att hänga med en "local" så man får lite insyn i hur det är att leva och bo.Här kommer lite bilder från Lawrence:

Den här vackra Triumphen susar Lundbom fram på. Utan hjälm såklart. Joakim blev superavis. Jag blev lite lättad över att vi bor i Svea och man måste ha hjälm om man ska susa fram på motorcykel.

Ut och skjut i skogen. Det är ganska obehagligt att alla (ja, nästan iaf)  får äga vapen i USA. Tydligen tog det 30 minuter för att bli godkänd när Lundbom köpte sin Waltherpistol. Geväret har han köpt på loppis.

Den här revolvern pangade väldigt högt (ännu högre med Magnummagasin). Joakim tyckte det var roligt.

Jag var ju också tvungen att testa, men jag tyckte att det pangade för högt så jag höll mig till geväret efter det. Minst rekyl och minst pang. Blir nog aldrig någon riktig pistol packin' mama av mig.

Lundboms Buick Wildcat från 64. En riktig skönhet som vi cruisade runt i. Den finns med i många av hans tavlor (bland annat i en jag fick förra året).

Kvällen avslutades på ett roadhouse utanför Kansas City. Det kändes lite norrländskt att åka tio mil för att kolla in ett band. Det är tydligen så det funkar i Kansas. Bandet var kompisar till Lundbom så vi snackade en del med dem. Supertrevliga snubbar, och väldigt skickliga musiker! Giget var toppen, det tror jag att jag skrev redan igår/inatt. Förresten var alla vi träffade den kvällen väldigt trevliga. Och de var nyfikna på "the Swedes".

Graceland i bilder

Den berömda fasaden med de vita lejonen utanför. 100 000 dollar betalade Elvis för Graceland när han köpte det 1957, han var då 22.

Musikrummet, här musicerade hela familjen Presley.

Djungelrummet, det absolut coolaste!

Här vilar han nu.

Mamma Gladys rosa cadillac.

Elvistemat gick igen till och med på papperskorgarna.

I don't think we're in Kansas anymore

Nä, det är vi verkligen inte. Vi har hamnat i Cherokeeland, Oklahoma. Närmare bestämt på Tradewinds Inn i Clinton. Tydligen var detta ett av Elvis favvomotel på 66an. Det var förmodligen bättre på hans tid. Men det blir säkert bra. Mittemot ligger ett Route 66-museum som vi ska besöka imorgon. Och det verkar krylla av loppisar också. Och en butik som tydligen ska göra väldigt bra beef jerky (favvosnackset i bilen). Får väl se om vi tar oss härifrån imorgon.

Apropå loppisar så tog Lundbom med oss på ett par i Lawrence idag efter i käkat pannkaksfrukost. Åhh, om man hade haft en container att frakta saker i. Då skulle jag ha shoppat allt jag såg. Det blev iaf en höstjacka, en vit wicker bag från 50-talet och ett par saddler shoes som jag har varit ute efter ett tag. Skorna stod snällt och väntade på mig i Lawrence. 16 dollar. Som hittat!Jackan och väskan fick jag också till ett bra pris. Tur att jag har plats i väskan för lite fler loppisfynd.

Nackdelen med att vara i Cherokeeland är att varje gång vi åker förbi en skylt med Cherokee trading post, restaurang etc etc så får jag Europes Cherokee på hjärnan. Det är ganska svårt att få bort den därifrån. Roadtripskada antar jag.