Powowowow

Innan vi gav oss ut på 66an idag så besökte vi Route 66-museet i Clinton, mittemot Tradewinds där vi bodde. Museet var fint, och personalen var otroligt vänliga. De fnissade förtjust när vi klev in och frågade om vi klätt upp oss för att komma och hälsa på dem (vi fick samma fråga av en hillbilly inne på Subway), men vi sa att vi ser ju alltid ut såhär. Det tyckte de var roligt. Innan vi lämnade Clinton passade vi på att besöka ännu en loppis och hittade lite mer grejer. Börjar bli fullt i väskan nu. Tur att den går att spänna ut lite mer.

Ut på vägen så körde vi raka vägen mot Amarillo, Texas. Målet där var att äta på Big Texan och sen att se Cadillac Ranch. Vi hann med båda två och det var jättebra! Kan tänka mig att åka tillbaka till Texas igen, vi körde ju bara igenom "panhandle" i norra delen idag, men jag fick ett väldigt bra intryck och texans är ju otroligt vänliga (iaf de vi har stött på). Och så var det otroligt vackert i Texas, långa platta slätter.

Nu befinner vi oss i Tucumcari, New Mexico. Blue Swallow, motellet vi hade riktat in oss på, var stängt så nu har vi checkat in på Pow Wow Inn. Vi fick ett väldigt stort rum för ett sjukt bra pris. Motellet är dock ganska nedgånget och jag hittade en död kackerlacka i badrummet vilket har freakat ut mig lite. Men så trött som jag är så kan kackerlackorna förmodligen dansa tango på mitt ansikte utan att jag vaknar (om det nu finns några fler).

Tucumcari är annars en ganska trött håla, ca 5 000 pers bor det här, men det finns ca 1 200 motellrum. Det här var ett av 66ans meckan förr i tiden tydligen. Det finns en hel del fina gamla neonskyltar, men ganska många är förstörda tyvärr. Som en hel del annat längs "rutan". Det mesta är rätt nedgånget och det känns som att det numera är mest turistutsugare som huserar här. Men det finns många eldsjälar också. Det gäller att läsa på och kolla lite recensioner så hittar man guldkornen.

Route 66-museet i Clinton, Oklahoma.

Det fanns en hel del kul grejer på museet. En gammal telefonkiosk (en sådan fanns också på Rail Haven som vi bodde på i Springfield, Missouri)

Joakim hittade vår vän Gemini Giant! Här i mindre upplaga.

Vi stannade till i Erick, Oklahoma för att åka på Sheb Wooley street (Sheb skrev bl a Purple People Eater). I Erick finns även Roger Miller Boulevard (Roger skrev King of the Road). Tänk att två 'genier' kan komma från en sådan liten stad.

Nu har vi åkt in i Texas. I Texas älskar de Jesus (och gud också skulle jag tro, men mest Jesus). De uttrycker sin kärlek genom att bygga stora kors överallt. I Groom finns det största. 58 meter högt. Det är stort det.

På Big Texan i Amarillo fick Joakim en stor biff. Jag tog en mindre. Båda två skippade 2-kilosbiffen som är deras specialitet. Om man äter den (och en bakpotatis, sallad och dessert) på under en timma så får man middagen gratis. Det som ligger i korgen framför Joakim är mountain oysters (friterade tjurtestiklar). Jag åt inga.

Cadillac Ranch ligger väster om Amarillo. Tio stycken Cadillacs som är nerkörda till hälften mitt ute på ett fält. Och folk klottrar hejvilt på dem. Konstigt. Men ganska kul.

Här är vi halvvägs på rutan! Fast vi har nog åkt mer än 1139 miles från Chicago med alla detours. Men vi har mindre än hälften av sträckan kvar iaf.

Pow Wow Inn. Ett helt ok motell (om det inte dyker upp fler kackerlackor).

Nu börjar det tokåska så det är bäst att stänga ner datorn. Det har blixtrat sedan vi kom hit för ett par timmar sen och nu brakar det loss rejält.