Med en stackars liten tandande bebis blir det inte så mycket sömn nuförtiden (framtänderna var ju en baggis, det är kindtänderna som är värst tydligen). Speciellt eftersom han envisas med att han bara kan sova i mitt ansikte (jo, verkligen i mitt ansikte) när han väl sover så somnar jag utmattad och vaknar med nackontet från helvetet en liten stund senare. Och så försöker jag hitta en position som inte innebär att jag sover som hon exorcisttjejen när hon snurrar huvudet hela varvet runt. Men det är inte så lätt att lyckas med det. Väldigt lite sömn innebär att eftermiddagarna på jobbet är tuffa. Idag har jag suttit och nynnat på den här låten:
På 50-talet knaprade både hemmafruar och musiker Bop pills för att orka med. Det ansågs vara ett mirakelmedel för man fick ju så mycket ork. Ett piller och man kunde städa hela huset på ingen tid alls och fortfarande ha energi till att baka, sy, pyssla och piffa upp sig själv. Sen kom man väl på att amfetamin hade ganska otrevliga bieffekter. Jag håller mig till kaffe. Skulle det inte funka så får jag väl ta till det gamla hederliga "tändstickor-som-håller-upp-ögonen"-tricket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar