På måndag är det sex år sedan jag och Joakim var och såg The Cramps på Berns. Har för mig att vi egentligen var alldeles för trötta eftersom vi varit ute dagen innan, men inte kunde vi missa The Cramps?! Så vi pallrade oss dit. Och stod och led över att Berns är en så kass konsertlokal och att Lux Interior såg ut som Bono till en början. En väldigt gammal, lång, smal Bono med flugglasögon och allt. Ljudet var kasst och bandet kändes ganska trött. Men så började man kolla åt Poison Ivys håll, och hon såg ju exakt ut som hon alltid gjort (smokin' hot!). Och inte hade hon åldrats en dag heller. Och så helt plötsligt så kom konserten igång, vi glömde bort usligheten med Berns, Lux började se ut som sig själv (bar överkropp, lackbyxor som han senare slet av ena benet på så att han flashade pungen när han kröp runt på trummorna och högklackade skor såklart), tröttheten försvann och vi blev uppslukade av konserten. Jag stod och önskade att de skulle spela Kizmiaz som var min favvolåt med The Cramps just då, men det gjorde de inte. De spelade dock en massa annat bra. Hittade faktiskt setlistan
här. Hade glömt att de avslutade med Tear it Up! I februari 2009 dog Lux, nu finns inte Cramps mer. Jag är så glad över att vi lyckades se dem en gång iaf.
Som ett litet minne av den konserten så köpte jag idag en rosa (!) vinylversion av Kizmiaz på ebay. Lycka! Rosa vinyl! Vi har en röd vinylversion av Big Beat from Badsville har jag för mig. Måste hem och lyssna efter jobbet. När jag får den här så kommer jag att lyssna och titta varje dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar