Nu gick solen i moln...

När jag var liten använde jag inte napp. Jag sög på tummen och lindade mina fingar i hår. Mitt favvohår att linda fingrarna i var plastmorfar Enars. En gång när mormor och Enar var barnvakt (jag var ett par år gammal bara) och jag sov mellan dem så vaknade mormor av att jag låg och lindade mina fingrar i hennes hår. Hon tyckte att det var görmysigt och vågade knappt andas ifall jag skulle vakna och sluta. Helt plötsligt så vaknar jag iaf till och tittar upp på mormor och ser extremt förnärmad ut, vänder mig om och börjar linda fingrarna i Enars hår istället. Den historien gillar mormor att berätta - jag måste ha hört den hundra gånger minst. Jag känner mig alltid lite taskig när hon berättar det, men vi skrattar gott åt det. Jag önskar att jag kunde få linda mina fingar i hennes hår just nu. Tyvärr så verkar det som att jag inte kommer hinna det.