Den här låten tillägnar jag min kusin Stefan. För ett par timmar sedan är det nio år sedan han lämnade oss. Det är helt sjukt att det nästan gått ett decennium. Jag saknar honom fortfarande. Han lämnade oss alldeles för tidigt, men jag hoppas och tror att han har det bra där han är nu (och att mormor har fått krama om honom). Jag hoppas också att han kan lyssna på den här låten var var han nu befinner sig, och kanske dansa lite.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar