Bloggen har varit tyst för vi har haft en riktigt riktigt horribel vecka. Tänk om man kunde få en förvarning innan de stora AJEN dyker upp. Det får faktiskt räcka med hjärtesorg nu! Vetitusan hur mycket mer hjärtat orkar med. Hoppas att det hinner läka ihop lite innan nästa fredag då mormor begravs och det kommer att slitas i bitar igen. Ja, det här livet är inte lätt ibland. Inte rättvist heller, men det är väl så det är antar jag. Mitt i allt det hemska svarta så måste man ju ändå försöka hitta ljus. Som till exempel att:
Jag är gift med världens finaste man! Och att havet är otroligt vackert även såhär års.
På ängarna bakom vårt hus blommar nu tusentals vildkrokusar.
Och äntligen har mandelblommorna tittat fram i trädgården.
De tio nya små killingarna är jättesöta när de ystert hoppar runt i hagen (svårt att få bra bilder på ysterhet med min mobilkamera dock).
Vi såg årets första fjäril i söndags. Och vårsolen värmde så skönt så skönt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar