Tvåhundra mil på trettiofem timmar

Vi startade bajstidigt från Toplice i söndags och kom fram till Stockholm i måndags eftermiddag, efter tvåhundra mil i bil. Vi tog det ganska lugnt till en början för vi hade tänkt sova i nån liten dorf på vägen, men när klockan var halv åtta och vi bara hade en och en halv timma kvar till Rostock så tokkörde vi sista biten för att hinna med färjan till Trelleborg. Vi hann och vi fick plats. Färjan var överfull med tyskar i hockefrillor, vita tubsockar och bruna sandaler. Jag var övertrött och fick en massa skrattanfall varje gång vi träffade en hockeyfrillatysk. Inte uppskattat. Men de får faktiskt skylla sig själva om de ska envisas med hockeyfrillefluff.

På måndagmorgonen var vi framme i Trelle klockan sex så vi passade på att stanna i Helsingborg och hälsa på brorsan. Han håller på att renovera, det kommer blir tokfint när det är klart. Vi tänkte att måndag är ju en bra brordag så vi passade även på att hälsa på Joakims bror och brorson i Linköping för en hamburgerlunch. Sen körde vi fort fort de sista tjuge milen till Kransen. Vid femsnåret rullade vi in på Tellusborgsvägen. Oh, vad ljuvligt det är att vara hemma! Fast vi är trötta och mörbultade efter resan. Och nu har vi inflyttningen kvar. Men vi har fått hjälp med det tyngsta så nu hämtar vi kartonger lite pö om pö i källaren. Skön inflyttning. Och vi har ungefär en vecka på oss att komma i ordning. Det är också skönt. Ingen stress, det tror jag vi har tagit med oss från Istrien. Får se hur länge det dröjer innan vi hamnar i Stockholmsrytm igen.

Hejdå Toplice. Klockan halv sju på morgonen.























Att åka genom Österrike är fint. Fast det snöade lite i den norra delen. Läskigt när man har sommardäck. Men det gick bra. I början var det fantastiskt fint väder.


















I Tyskland regnade det. Tråkigt för då kan man inte köra så fort på Autobahn. Men vi hann ju till Rostock iaf. 130 mil var första dagens etapp.
















När vi körde på färjan var vi jättenöjda. Och trötta.


















Brorsan i Hbg renoverar. Såhär ser en av hans väggar ut nu. Snart gör den inte det längre så jag tänkte att det var bäst att fota den fina Erniepirajan (heter han Earl?)























Nu sitter jag och tittar på vår fina fondtapet i vardagsrummet.
Ahhh, there's no place like home!

Favorit

Vi kom precis till Toplice efter en sen mastodontlunch i Marčana. Dricker den sista Favoriten på ett tag så kanske vi kommer kunna somna.

Biltetris

Vi har lekt biltetris på eftermiddagen. Här är några av byggklossarna.























Efter ganska mycket mekande så gick det att få in ungefär 75 % av väskorna i bagaget.























Resterande får rumstera i baksätet. Lutar åt att vi åker genom Tyskland och inte Polen så kanske vi slipper inbrott när vi sover över.

Typiskt

Det brukar alltid vara finast väder dagen innan man ska åka härifrån. Ute skiner solen och det är jätteskönt, men vi måste vara inne och packa och städa det sista. Vi fick iaf sparrisomelettfrukost av svärfar imorse. Serverad ute i solen. Härligt.

Nu ska vi snart börja packa in i bilen och lite senare i eftermiddag ska vi till Marčana och käka 'lunch' och säga hej till Marija och Karlo. Vi tänkte försöka åka klockan sex imorgon på morgonen (eller fem då eftersom man ställer om klockan inatt) så det blir en tidig kväll.

Vill inte vara inne och städa när det är så fint väder ute.

De viktigaste

Flam och Ingo var med på vårt bröllop. Här har de fått vakta kokospalmen. Nu får de hänga med till Kransen och vakta vårt olivträd igen.

Joakim packar

Hela necessären är full med pomada.















Men allt fick inte plats så några burkar får hänga kvar tills vi kommer nästa gång.

Får Luca följa med?

Vi har en del beslut att fatta om saker som ska med eller inte. Svårt. Men viktigt. Jag vill ha med den här kaffeburken för jag tycker den är fin och den får mig på bra humör. Joakim är inte övertygad, men jag ska nog smuggla med den iaf. Jag vet att han kommer bli glad över att se den i vårt kök i Kransen. Så får det bli.

Vi packar

Vi packar febrilt. Det är ganska mycket som ska med hem, trots att vi lämnar kvar massor av det vi hade med oss ner. Kommer bli kul att leka tetris med bagagen.

Det här är bara en bråkdel av det som ska med hemåt.

Aj löv shuus

Jag skulle ju köpt ett par rocket originals efter min duktiga insats under olivskörden i höstas, men det blev inte så. Nu tycker jag dock att det är dags för olivskördsbelöningen. Dessa skönheter ligger förhoppningsvis och väntar på mig när jag kommer hem. Inte för att jag kommer kunna använda dem förrän om ett par månader, men jag får väl traska runt i lägenheten och drömma om varmare breddgrader (som vi ju snart kommer lämna) .

Lille Smeagol

Kommer sakna den här lille krabaten! Jag tror att han kommer sakna oss också lite.

Micke aka Smeagol

Močvarna jagoda

Vi har precis avnjutit en trerätterslunch på jobbet med sparrisomelett till förrätt, en massa kött till huvudrätt och glass med träskjordgubbssylt till efterrätt som jag och Joakim handlat på IKEA.

Močvarna jagoda = träskjordgubbar = hjortron.

Vi struntar i att åka hem

Igår var det ju för fasiken 19 grader här fortfarande när klockan var tjugo i sex (som den suddiga bilden nedan visar). Hur varmt är det i Svea? Inte är det 19 grader iaf.













När det är sommarväder måste man ju äta glass. Igår åt jag årets första King Kokos. Undrar om det finns någon kokosglass i Svea. Om inte så kan man ju alltid äta Lakritspuck. Mmmmm.

Överlämning, packa inför lämning, säga hejdå och sparris

Den här veckan har varit intensiv! På dagarna har vi pratat sönder stackars Andrej (ja, han har pratat en del också) om vad vi har gjort det senaste året och planer och idéer som aldrig blev av medmera medmera. Jag tror att jag är lika trött i huvudet som honom. Parallellt med överlämning ska det också packas kappsäckar. Från alla våra femton hem som det känna att vi har här (iaf två, samt kontoren). Som det känns så har vi någorlunda koll på packning, men vi får väl se efter ikväll när vi börjat rodda i sakerna i vår lägenhet här. Jag har också sagt mitt första hejdå. Det känns jättekonstigt. Det är väldigt vemodigt, men samtidigt så ska det bli skönt att komma hem. Mitt i allt packande och överlämnande så ville vi också hinna med att plocka sparris. Det gjorde vi igår efter jobbet. Så vi slutar Kroatienäventyret som vi började, med att plocka sparris i skogarna häromkring.

Såhär kan det se ut när man är ute och plockar sparris. Till att börja med kan jag inte rekommendera klänning och strumpbyxor. Det finns törnbuskar överallt i skogen. Aj! Joggingskor är dock bra. (och violerna luktar gott)

















Joakim tyckte han såg sparris utanför svärfars hus, men det var bara lite grenar.



















OK, i den här grönbruna röran finns en sparris. Den ska vi plocka. Men först hitta den. (jag ser den, gör ni?)



















Aha, där var den!























Nu har vi två!























Svärfar försvann in i skogen, han hittade mängder med sparris medan vi kämpade för att hitta enstaka. Man måste träna upp förmågan att se sparrisen. Får åka ner och öva nästa vår igen.

















Oj! En groda!
















Stolt över mängden sparris! (lägg märke till grenen, den är viktig för att jaga bort poskoks med. Poskok är nån slags giftig hopporm som svärfar varnat för. Jag har senare hört att det är en myt att de finns. Vi träffade ingen).























Svärfars sparrisar. Fler. Några är bljušt, som också är goda att äta.























Vi avnjöt en omelett med nyplockad sparris och pršut med lite vin till. Väldigt gott efter två timmars sparrisletande!

Kroatisk musik

Jag glömde skriva i förra inlägget att jag faktiskt har försökt lyssna på kroatisk musik, och till och med köpt en skiva. Skivans omslag är så fint och jag gick och sneglade på det flera gånger innan jag till slut inte kunde låta bli att köpa. Det såg lite ut som att det kunde handla om Kroatiens svar på The Cramps, det vill de nog vara också (sångaren har grava Lux Interior-komplex). Men de är verkligen inget för mig! Jag skulle till och med kalla dem skitdåliga. Synd. För omslaget är ju så fantastiskt.

Turbo folk

Om jag någon gång får en son ska han heta Rambo Amadeus. Eller inte. Rambo Amadeus är mannen som myntade begreppet turbo folk för den typen av musik han spelade. Boris har haft en snabbgenomgång av kroatisk kultur med oss. Det var roligt. Jag kan väl med handen på hjärtat säga att jag inte tagit till mig någon kroatisk musik (förutom de kroatiska rockabillybanden som är riktigt bra!) Turbo-folk är iaf tillrockad (eller "tilltrancad" på senare tid) folkmusik i grunden med hiphoptexter. Boris citerade nån låt där en snubbe sjunger att hans son ska bli kokainkung när han blir stor. Jag sökte lite på youtube och blev otroligt glad att jag sluppit höra så mycket av den här hemska, hemska smörjan. Det må vara skoj som fenomen och kul att diskutera när man pratar om kroatisk musik, men jag kände lite mer såhär när jag lyssnade:



Vågar ni ändå lyssna så kommer en väldigt kort snutt, någon som tycker att BMW och turbo folk är den bästa kombinationen.


Och en med Rambo Amadeus

Strange powers

Jag tycker att Magnetic Fields kunde ha planerat sin turné lite bättre. På onsdag spelar de i Stockholm (i Filadelfiakyrkan konstigt nog). De kunde väl ha kommit en vecka senare? Nuförtiden är jag ju inte så mycket popsnöre längre. Men farbror Merritt är ett geni och jag har varit och ssett dem varje ång de har varit i Stockholm de senaste åren. Sist jag såg dem var på Cirkus 2008, då grät jag en liten skvätt till 'The book of love' som brorsan spelade på vårt bröllop.

Den här låten är också en favorit. Och videon är inspelad på Coney Island. Nästa gång vi åker till New York ska jag åka dit. Det var stängt när vi var där i höstas.

Vi struntar i att klippa gräsmattan

För det är så fint med alla blommor som växer i den.

Bland annat förgätmigej...


















...och anemoner.

Får det lov att vara lite fis?

Jabuka-varianten (äppel) är väldigt god. De andra har jag inte smakat.

Undrar vilka som bor här

Världens bästa Joakim

Idag har världens bästa Joakim namnsdag. När man har namnsdag får man fin frukost uppdukad. Eftersom vi lever under LCHF-regimen så äter vi oftast ägg till frukost. Vilken tur att vi har en mall så vi kan steka äggen i perfekt rund form för att göra det lite festligare.



















Tyvärr funkar inte mallen så jättebra som ni ser. Då får man piffa med ljus och blommor också.

Polpette svedesi

Vi passade på att käka lunch på IKEA igår. Köttbullar. Mmmm. Nu ska vi ju snart flytta hem och kan äta köttbullar varje dag. Men ändå, vi kunde inte låta bli när vi såg reklamen.


















Det var svårt att hänga med på vad kocken i serveringen frågade. "Papperepappere salsa?" förstod jag och svarade "si", sen hängde jag inte med längre. Resultatet blev det här. Köttbullar och pommes?!

Snart påsk

Jag hoppas att lite fler påskliljor har slagit ut i trädgården så vi kan få njuta fina blommor vid middagsbordet i helgen också. Svärfar kom just in och sa att det blir sommarväder i helgen. De prognoser jag har sett säger regn. Jag hoppas nästan mer på regn, vi ska ju packa.

Wallander

Joho minsann. Ikväll ska vi titta på Wallander på HRT. Snart ska vi skjutsa praktikanterna till Trieste flygplats och sen blir det en tur till IKEA när vi ändå är i närheten. Vi tänkte köpa lite svenska delikatesser till Boris som hejdåpresent. Och kanske någon annan pryl om vi hittar.

Jolly Bob från Aberdeen?

Vi har en gäst här som ser ut lite som en katt bland hermelinerna. Han är nog en gammal sjöman. Han har grova underarmar fyllda med tatueringar. De andra panchisarna tittar lite snett på honom. Precis som de sneglar lite på mina och Joakims tatueringar. Men han går stolt omkring med sin krycka och flashar armarna. Jag skulle vilja höra om hans resor på haven och veta var han har gjort sina tatueringar. Kanske vågar jag fråga nästa gång jag ser honom.

Mannen på bilden är inte vår gäst, men han är hjärtligt välkommen.

Hillbillyhills

I tisdags tog vi oss en tur uppför klippan. Det tar ungefär en kvart att knata upp (tjugo minuter om man ska stanna och lukta på alla blommorna på vägen som jag gör). Och jobbigt är det, men utsikten är fantastisk så det är absolut värt det!

Åt Motovunhållet (Motovun på toppen i mitten av bilden, klicka på bilden för större bild)
















Åt andra hållet ser det ut såhär

Det ska bli roligt att komma tillbaka till jobbet!

När jag får såna här fina mail så kan jag inte låta bli att längta lite extra till jobbet. Det ska bli skoj att få jobba med mina roliga kollegor igen. Och att gräva ner sig i webbarbete. Webb är roligast. (Åh, Infoglue!)

Ajfön

Det gick inte stå emot längre! För en och en halv vecka sen när vi var i Stockholm så gick vi in i en butik och beställde varsin iphone. (och sålde våra själar till ett telekombolag i två år framöver, men förhoppningsvis till ett ganska bra pris). Efter att ha hört flera kompisar beskriva iphonen som den bästa gadget de någonsin ägt så kunde vaken jag eller Joakim stå emot längre. Förhoppningsvis så ligger det varsitt paket och väntar på oss när vi kommer till Kransen.

Björnkatt

Rufus Thomas svar på Big Mama's version av Hound dog.




Och en Tini katt. Jag tror att Tini håller på att vänja sig av med oss nu. Han hänger inte utanför lika mycket som han gjorde förr. Och han har slutat vakta när vi kommer hem från jobbet. Innan stod han och lyssnade när vi kom hem och så satte han igång med att maratonjama tills han fick mat. Tur att det finns pensionärer som kommer fortsätta att mata honom.

Då var det klart

Trots att det inte var något lätt val så var alla var eniga. Andrej blir nye marknadschefen. Det kommer bli bra! Han börjar om en vecka. Då hinner vi hänga ett par dagar innan vi måste åka också. Det kommer kännas väldigt tryggt att lämna över till honom. Inte nog med att han har en massa bra erfarenhet och kunskap, han kommer från Karlovac, vilket jag tror kommer vara nyttigt för våra istrianer som behöver få perpektiv på sin värld. Sverige är lite för ogreppbart för dem tror jag, Karlovac är utanför Istrien men ändå nära.

Long way to Tipperary

Vi har en bit att köra hem...
















Jag har för mig att svärfar har klarat att sträckköra Linköping-Pula på 21 timmar någon gång. Och min pappa har sträckkört Hultsfred-Syväjärvi när jag var liten. Det är 180 mil i ett ryck. Vi kommer nog att göra åtminstone två stopp på vägen. 200 mil i ett ryck är inte riktigt vår grej. Vi vill komma fram, men har ingen brådska. Resan hem får bli en liten minisemester. Hej Autobahn! Hoppas du kan bjuda på lite fina vyer. Jag kommer inte ihåg om vi såg nåt fint på resan ner. Inte i Tyskland iaf. Men Österrike. Åh, det är som balsam för själen. Vackert vackert! Synd att vi kör igenom det nästan först, annars hade jag gärna stannat där ett tag.