Den här veckan har varit intensiv! På dagarna har vi pratat sönder stackars Andrej (ja, han har pratat en del också) om vad vi har gjort det senaste året och planer och idéer som aldrig blev av medmera medmera. Jag tror att jag är lika trött i huvudet som honom. Parallellt med överlämning ska det också packas kappsäckar. Från alla våra femton hem som det känna att vi har här (iaf två, samt kontoren). Som det känns så har vi någorlunda koll på packning, men vi får väl se efter ikväll när vi börjat rodda i sakerna i vår lägenhet här. Jag har också sagt mitt första hejdå. Det känns jättekonstigt. Det är väldigt vemodigt, men samtidigt så ska det bli skönt att komma hem. Mitt i allt packande och överlämnande så ville vi också hinna med att plocka sparris. Det gjorde vi igår efter jobbet. Så vi slutar Kroatienäventyret som vi började, med att plocka sparris i skogarna häromkring.
Såhär kan det se ut när man är ute och plockar sparris. Till att börja med kan jag inte rekommendera klänning och strumpbyxor. Det finns törnbuskar överallt i skogen. Aj! Joggingskor är dock bra. (och violerna luktar gott)
Joakim tyckte han såg sparris utanför svärfars hus, men det var bara lite grenar.
OK, i den här grönbruna röran finns en sparris. Den ska vi plocka. Men först hitta den. (jag ser den, gör ni?)
Aha, där var den!
Nu har vi två!
Svärfar försvann in i skogen, han hittade mängder med sparris medan vi kämpade för att hitta enstaka. Man måste träna upp förmågan att se sparrisen. Får åka ner och öva nästa vår igen.
Oj! En groda!
Stolt över mängden sparris! (lägg märke till grenen, den är viktig för att jaga bort poskoks med. Poskok är nån slags giftig hopporm som svärfar varnat för. Jag har senare hört att det är en myt att de finns. Vi träffade ingen).
Svärfars sparrisar. Fler. Några är bljušt, som också är goda att äta.
Vi avnjöt en omelett med nyplockad sparris och pršut med lite vin till. Väldigt gott efter två timmars sparrisletande!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar