Tvåhundra mil på trettiofem timmar

Vi startade bajstidigt från Toplice i söndags och kom fram till Stockholm i måndags eftermiddag, efter tvåhundra mil i bil. Vi tog det ganska lugnt till en början för vi hade tänkt sova i nån liten dorf på vägen, men när klockan var halv åtta och vi bara hade en och en halv timma kvar till Rostock så tokkörde vi sista biten för att hinna med färjan till Trelleborg. Vi hann och vi fick plats. Färjan var överfull med tyskar i hockefrillor, vita tubsockar och bruna sandaler. Jag var övertrött och fick en massa skrattanfall varje gång vi träffade en hockeyfrillatysk. Inte uppskattat. Men de får faktiskt skylla sig själva om de ska envisas med hockeyfrillefluff.

På måndagmorgonen var vi framme i Trelle klockan sex så vi passade på att stanna i Helsingborg och hälsa på brorsan. Han håller på att renovera, det kommer blir tokfint när det är klart. Vi tänkte att måndag är ju en bra brordag så vi passade även på att hälsa på Joakims bror och brorson i Linköping för en hamburgerlunch. Sen körde vi fort fort de sista tjuge milen till Kransen. Vid femsnåret rullade vi in på Tellusborgsvägen. Oh, vad ljuvligt det är att vara hemma! Fast vi är trötta och mörbultade efter resan. Och nu har vi inflyttningen kvar. Men vi har fått hjälp med det tyngsta så nu hämtar vi kartonger lite pö om pö i källaren. Skön inflyttning. Och vi har ungefär en vecka på oss att komma i ordning. Det är också skönt. Ingen stress, det tror jag vi har tagit med oss från Istrien. Får se hur länge det dröjer innan vi hamnar i Stockholmsrytm igen.

Hejdå Toplice. Klockan halv sju på morgonen.























Att åka genom Österrike är fint. Fast det snöade lite i den norra delen. Läskigt när man har sommardäck. Men det gick bra. I början var det fantastiskt fint väder.


















I Tyskland regnade det. Tråkigt för då kan man inte köra så fort på Autobahn. Men vi hann ju till Rostock iaf. 130 mil var första dagens etapp.
















När vi körde på färjan var vi jättenöjda. Och trötta.


















Brorsan i Hbg renoverar. Såhär ser en av hans väggar ut nu. Snart gör den inte det längre så jag tänkte att det var bäst att fota den fina Erniepirajan (heter han Earl?)























Nu sitter jag och tittar på vår fina fondtapet i vardagsrummet.
Ahhh, there's no place like home!