Jag sitter här med jättedåligt samvete. Vi ska ha lektion med Boris i eftermiddag för första gången på ett par veckor och jag har inte gjort läxan. Hoppas att han inte har nån fingersmackslinjal med sig. När det gäller kroatiskan så kunde jag nog ha kommit lite längre om jag vågat prata lite mer. Har kommit igång en aning, men spärren har inte riktigt släppt ännu.
Jag och Joakim diskuterade det för ett tag sen och kom fram till att vi båda är ganska noga med hur vi uttrycker oss. Men egentligen är det ju bara dumt att vara perfektionist när man håller på att lära sig ett språk. Det är ju övning som ger färdighet. Jag planerar att försöka fortsätta lära mig kroatiska när vi kommit tillbaka till Svea. Letar lite kurser och så, men det verkar inte vara så poppis med kroatiska. Undrar varför, att lära sig ett språk med sju kasus är ju en riktig utmaning!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar